När en mamma dör

Så har det nått mina öron, att bästa väninnans mor har gått ur tiden. Det har hon gjort rätt i för hon var nöjd med det som varit. Gamla mamman alltså.

Och så rullar det igång. Det där med att vem har gjort det och vem har gjort vad. Vem har stöttat och vem har svikit. Vem har hårdaste huden. Vem sörjer mest. Vem sörjer bäst????osv.

Hmmmm... alla vet vad jag talar om för alla har upplevt detta på ett eller annat vis. Folk hinner inte ens kallna, förrän delningen börjar av det materiella.

Läste en gång i tiden "Den röda jorden" och det stämmer in så väl. Första generationen bygger, andra vårdar och tredje raserar. Stämmer inte detta lite på samhället i stort också?

Hur som haver, så blir jag ganska upprörd när materialismen styr över våra handlingar och styr våra värderingar. "Den som har mest vinner" står det som någon slags slogan på en del tröjor, har jag sett. Begriper inte vad bäraren menar. Att det bara är en sanning med modifikation, eller är det så att bäraren av dyligt påpekande är positiv till prylarna vi samlar på oss? Fan vet.

För att återgå... så har min väninnas syster basunerat ut vad duktig hon har varit och ställt upp medans det egentligen är min gode vän som utfört i stort sett allt. Det vet jag som har varit närvarande. Hon säger ingenting och det ska inte heller jag göra. Förr eller senare så uppdagas den sanning som avgör vem som har kärleken inom sig och den som är helt hjärtlös.

Allt finns inom en och i förlängningen, vart den nu tar vägen, så jämnar allting ut sig. Inte hos de mer hetlevrade folken. De som för över oförrätter till generationer som kommer efter. Vendettor eller vad det heter. Undrar om vi nordbor lider av detta? Nä, det var säkert länge sedan. Kanske på vikingatiden, och det påminner mig om att jag borde arbeta med mina vikingar istället för att orda om (nästan) ingenting.

Bra?

3 medlemmar gillade detta

Skriv en kommentar!

Bli medlem om du vill skriva en kommentar.

Klicka här för att gå med gratis i 1av3.se

Kommentar av Louise Nocky den 21 juli 2012 kl. 23.58: Gamarna gömmer sig där man minst anar, och ett dödsbo väcker nästan alltid onda andar till liv. Det är konstigt...
Det som också är lite obehagligt är att en del helt kallt räknar med att vissa specifika personer ska vara mer gam än andra...
Min svärmor hade ärende till banken efter svärfars död. Jag minns inte exakt vad det handlade om men hon behövde ha någon med sig, och det blev jag. Jag satt lite vid sidan om och lyssnade medan svärmor fick information från den kvinnliga "banktjänstemannen". Diskussionen kom in på bodelning och arv, och plötsligt säger bankkvinnan "..och ofta är det den ingifta hustrun som hörs mest ..". Sedan ger hon mig en blick som säger, "akta dig du, ditt giriga skarn".
Jag blev helt stum och kände mig förfärligt kränkt. Samtidigt förstår jag att hon säkert fått se skräckexempel flera gånger om, och att det i hennes värld fanns grund för hennes misstankar mot mig.
Förfärligt att det ska behöva vara så när en människa går bort. Man tycker att energin skulle gå åt till att sörja, men så är det visst aldrig... suck

Kommentar av Margareta Börjesson den 21 juli 2012 kl. 8.08: Ja, nog finns det mänskliga gamar. Ägna din fina energi åt dina vikingar - vi väntar! Eller kom och hälsa på utanför Sala - där är vi åtminstone hela nästa vecka. Kram på dig

Kommentar av Bosse Lidén den 20 juli 2012 kl. 12.19: Tyvärr måste jag instämma. Visan känns bekant. Måtte de som har kärleken inom sig segra. Personligen tror jag att det kommer att bli så. Om tålamodet räcker till. Vendettor är otäcka saker.Lycka till med vikingarna.

RSS

Sveriges bästa bok- och skrivarforum 2012

Bli medlem på 10 sekunder
eller logga in

Or sign in with:

Medlemmar

Se alla

1av3 är sidan för oss som älskar att skriva och läsa. Här möts och nätverkar vi - från författare och förlag till bokbloggare.

1av3.se

1	Envar sin egen lyckas smed?
2	Fem bruna löv
3	Kubistisk låda
4	Dag 19 - 755 ord (totalt 6567)
5	Radio
6	Skäralid nationalpark Skåne
7	Återkomst
8	Sydafrika 1956
9	Som att vissna..
10	Godhet