1979 blev jag mentalskötare och började arbeta på Birgittas Sjukhus i dårarnas och helgonens stad Vadstena. Det här skrev jag då.

1.

detta är en åker i träda
där några tror
att liv
ska födas på nytt
en gång

detta är en plats
där murarna
kunde vara gjorda
av soltorkade hjärtan

detta är en ödedal
där ständig skugga vilar
de tomma blickarne
är rådande

detta är ett mentalsjukhus
de sargade själarnas palats
där medecinerna
får tiden
att stå stilla

2.

efter frukosten
kommer ni
i ett sorgset led
som ett gravfölje
mot dagens hållplats
som är sjukhusets
alldeles egna fik
ni slår er ner
runt ett bord
med era ciggaretter
kortlekar och porrblaskor

runt detta bord
lyckas ni döda
dessa dagar
som har er
i ett så mäktigt
och till synes
tidlöst grepp

3.


på sista tiden
tycker jag
mej ha sett
hur du
försökt försvinna
in i dej själv

d d d
j j j
u u u
p p p
a a a
r r r
e e e

tills ihåligheten
i din kropp
är fylld

4.

din blick är för det mesta
riktad rakt fram
ibland
snett nedåt
när du vandrar
vägen runt sjukhusområdet

att heta dåre
är väl ingen titel
tänker du ofta på

med flit går du ute
så länge
att du missar måltiderna
i hopp om att någon enda
någongång
ska sakna dej
fråga efter dej
men den enda reaktion
du möter
på din handling
är den
att de
som har makten
drar in
din frigång
för att du
missköter den

5.

du vaknade
och känd för en kvinna
men det var
en omöjlig dröm
ditt psykofarmaca
hade gjort det
till en omöjlighet
för dej
att ens
kunna tillfredställa
dej själv

6.

jag har sett
hur du gömmer undan
två av dina fem piller
tre gånger om dagen
jag vet inte
hur länge
du ska spara
men jag vet
att du har förstått
att en rejäl dos
är det enda
som kan få dej
verkligt fri